The Openminded Body (OPA)

Det ursprungliga alfabetet som uppfanns av semitiska folk bestod enbart av konsonanter. Genom att införa vokaler nådde de antika grekerna upp till en ny nivå i fråga om abstrakt, analytisk, visuell kodning av den flyktiga världen av ljud. Text är frusna ord som likt en bild eller ett fotografi går att skärskåda till skillnad från talspråk eller sång som endast existerar i nuet.

Homeros använder ordet opa när han jämför de äldre i Troja med cikador som sitter på trädet och sjunger sitt ode med liljevita röster. Sång var ett verktyg för barderna att strukturera språket. För hjärnan är det lättast att minnas berättelser som bygger på upprepningar, rytm, rim och strukturer. Detsamma gäller för dansen. Sång och musik hjälper såväl hjärnans som kroppens minne. Men när skriftspråket inträder i historien förlorar barderna i betydelse och eftersom poesin inte längre tyngdes av kravet på att kunna överföras muntligt var den fri att bli konst.

I tiden mellan Iliaden och Odyssén händer mycket i människosläktets medvetandehistoria. Man upptäcker dialogen som förs i det inre och för ut den i samhället. Sokrates gör dialogen till en utbildningsform. Men denna nya insikt får oanade följder. Dualismen mellan hjärna och kropp tar fart. Själen tar form i ett försök sammanbinda de båda. Men var är den placerad? Hjärnan vinner kampen över kroppen via filosofernas tro på hjärnans överlägsenhet. Genom dygder kan man kontrollera kroppens instinkter. Lite förstod man att även dessa kartor ritats i hjärnans nätverk genom årmiljoner för att nu vara mogna ett evolutionärt hopp.

Platon för fram sin idé om skillnaden mellan idé- och sinnevärlden i sitt berömda skuggspel. Aristoteles propagerar för techne som gör retoriken till en konst. Tankar kring politik och dygder som än idag är dominerande tankegods och även ligger till grund för den nordamerikanska författningen. Den fria människan med sin överlägsna hjärna.

Hur lär sig kroppen då? Vi kan använda fyra sätt att översätta rörelser: att själv röra sig, frambringa rörelsen genom känslor, studera rörelsen med synen eller genom minnet återskapa den. En erfaren skådespelare, dansare eller sångare använder alla fyra sätt samtidigt mer eller mindre medvetet.

För att en människa ska lära sig något nytt behöver ibland gamla mönster i hjärnan förändras genom utsläpp av vissa neurokemiska substanser vilket oftast sker då vi sover. Dessa utsläpp ökar kraftigt när man lyssnar på musik som hjälper hjärnan att rensas på slagg. Vad är då musik? En promenad i skogen till dess musik är med andra ord inte bara avkopplande.

Föreläsningar var innan bokkonsten ett relativt opersonligt kunskapsförmedlande av antingen Aristoteles eller Bibeln. Priset på manuskript innan Gutenberg var ofantligt. Förhållandet mellan föreläsning och teater finns i sättet att minnas texten. Skådespelarens genom kropp och rum i berättelsens form och för den undervisande att tala utan affekt eller inlevelse. Idag bidrar Internet till att hitta information helt ostrukturerat.

Hannah Arendt, ställer i sin bok Människans villkor det aktiva livet i arbete och politisk offentlighet mot filosofernas traditionella tänkande. I de antika tankespelen kring själen, vårt medvetande och tänkande fick filosofin en framträdande plats. Men den redskapsskapande individen utvecklade hjälpmedel så att arbetet blev mer effektivt. Det var inte råstyrka eller skicklighet som behövdes längre. I och med de naturvetenskapliga upptäckterna och senare industrialismens intåg försvagades religionen och filosofin. Om det under teologins tidevarv var arvssynden vi brottades med är det under vår naturvetenskapliga tidsålder klimathotet som hotar med syndafloden. I båda fall är det våra synder och brist på antika dygder man är ute efter. Det är vårt eget fel och inte storfinansens. Det är inte vapenindustrin som är problemet utan människan som inte kan låta bli att använda sin pistol.

De verktyg som Homo faber har ställt till Homo laborans förfogande är endast av sekundär betydelse… De konstnärliga yrkena är de enda tillverkarna som återstår i arbetssamhället och är det enda undantag som samhället är berett att göra. De bidrar nämligen till att hålla arbetarna förslavade genom att underhålla massorna och fördriva deras lediga tid. Allt som inte är arbete är nämligen fritid och lek endast snäppet högre aktat än arbetslöshet. Här kommer livets frihet till uttryck, det överskott som kan spela mot produktivkrafterna.

Likt en cell som i symbios utnyttjar mitokondrien skulle hjärnan bruka kroppen som energi i Homo fabers fabriker. Men andra energikällor som människan behövde för sin utveckling skulle få obehagliga konsekvenser för såväl kropp som natur; Socker och olja. Den kulturella evolutionen sprang nu snabbt om den biologiska.

Människan är en utveckling av universums byggstenar. Det är därför lättare att observera och förstå rymden än att förstå hur hjärnan och medvetandet är uppbyggt. Ur enkla regler skapar evolutionen komplexa mönster som aldrig tar slut. Att vi inte använder hjärnan fullt ut är självförsvarets rullgardin mot allt för mycket information. Av samma skäl stänger tarmarna sina klaffar mot för stor mängd vitaminer och mineraler. Förutsättningen att ta in allt mer information finns och evolutionen pågår.

Hos djur fungerar nervsystemet som en snabb länk mellan sinnesorganen och musklerna. Nervsystemet tar hand om all kommunikation mellan olika delar i kroppen, och hjärnan styr det som händer med viljekraft. Hos växter kommunicerar alla delar av växten med varandra. Hundratals ämnen rör sig hela tiden mellan rötterna och skotten. Proteiner vandrar från rötterna upp i skotten och styr hur bladen ska växa.

Eftersom vårt medvetande i sig är en förenkling av verkligheten lockas vi att likna hjärnan vid en dator med sitt eget närminne och hårddisk. Att hjärnan filtrerar information, sorterar och bearbetar den under sömnen för att sedan ha lagt allt onödigt i papperskorgen när vi vaknar. Denna metafor är fattig och vilseledande. Nätverken i hjärnan påminner snarare om hela Internets samlade information sammanlänkande över, under och runt om i kroppens eget solsystem. När vi lär oss saker med kroppen eller i tankeverksamhet blir vissa kopplingar mellan nervceller starkare för att de används om och om igen, på bekostnad av andra kopplingar som mer sällan används. Under sömnen stärks vissa synapser och andra försvagas. Så fungerar även kroppens bindväv. Vår inre kostym.

Datorn däremot kan efterlikna hjärnan och roboten härma människokroppens rörelser. Själen och medvetandet är meningen med kroppen. Kroppen är vägarna vi tar och hjärnan medvetandegör dess mening. På samma sätt lägger publiken ihop dansarens rörelser med sina egna erfarenheter och skapar mening i poesin. Fred Astaire och Gene Kellys enorma popularitet ligger i att de alltid börjar sin koreografi ur enkel vardagsgång. Du leds in i dansen som allteftersom blir mer och mer avancerad för att sedan avslutas i en hisnande bakåtvolt. En förförisk frihetskänsla uppstår. Att betrakta en lindansare transporterar din egen kropp upp i luften och minsta felsteg ger en rysning som om vi själva gick där på linan. Du är din betraktelse i nuets alla minnen.

(korta utdrag ur essä av Patrik Sörling om kroppens öppna sinne)