BAKGRUND
Åren på Drottningholms Slottsteater
Under min uppväxt var pappa ansvarig utställningschef på Historiska museet. Själv fick jag arbeta med utgrävningarna på Helgeandsholmen inför bygget av Medeltidsmuseet. Som före detta klassisk dansare känner jag mig ibland som ett levande rörelsemuseum från självaste Solkungens dagar. Viljan att värna det kulturhistoriska arvet är som en del av mig.
Under åren har jag har regisserat och koreograferat ett 50-tal föreställningar internationellt och på samtliga av landets stora scener och kan med stolthet konstatera att de flesta varit såväl publik- som kritikersuccéer. Ett flertal har uppfattats som nydanande och visionära. Det gäller även och kanske framförallt de verk jag har satt upp på Drottningholms Slottsteater.
SKAPANDE
Med många strängar på min lyra
Mitt ofta gränsöverskridande mångsysslande har gjort mig ödmjuk och prestigelös. Som regissör, koreograf och lärare uppfattas jag som kunnig, inspirerande, tålmodig och respektfull. Att inte ta för mycket plats är en möjlig svaghet. Jag strävar istället efter att skapa miljöer där samtliga involverade utvecklas och drar åt samma håll. Det är min ambition i varje uppdrag och jag ställer aldrig högre krav på andra än mig själv. Rent allmänt försöker jag att vara ett gott föredöme för mina två barn i högstadieålder.
Att vidga människors tanke- och möjlighetshorisont är en drivkraft likväl som ambitionen att öka förståelsen för olika konstarter och andras kulturer. Som verksam för Unga Riks mötte och undervisade jag ungdomar i bland annat Botkyrka, Tensta och Rinkeby men även runt om i landet. Ett arbete för långsiktig hållbarhet och den viktiga verksamhet som dans och teater innebär i en mångkulturell miljö.
Jag är nyfiken och händig till min natur. Flexibel och ödmjuk inför det jag inte kan. Jag har förutom regi och koreografi skapat kostymer och scenografi, ljussatt och skrivit musik till ett flertal uppsättningar. Insikten av samtliga medarbetares betydelse för helheten har gjort mig uppmärksam på detaljer och ekonomi i såväl små projekt som de i miljonklassen. Bra planering, schemaläggning och relevant information är viktigt för lust och arbetsbelastning.
Jag har ett stort intresse för kommunikation och text, av att klargöra och förmedla budskap. Jag föreläser och har stor vana att tala inför publik. Har samtidigt arbetat med såväl programmering som redaktionellt arbete för olika företag och myndigheters hemsidor.
Att blicka bakåt är att blicka framåt.
Fingertoppskänsla för vad som känns angeläget för publiken är kanske viktigare nu än någonsin. Redan idag spenderar vi mer tid i mobiltelefon och framför skärmen än vi har fysiska möten. Pandemin som drabbat världen har ställt det västerländska samhällets utmaningar på sin spets. Vad gör det med oss? Att blicka bakåt är att blicka framåt. Det lär oss historien.
Under vinterhalvåret då teatern är stängd för att skydda fastighet och textilier borde den vara öppen på digitala plattformar och i medier som åskådliggör dess helt unika ställning i världen. Jag skulle vilja se evenemang som fungerar året runt även för en internationell publik. Dramatiserade forsknings- och kunskapsserier i flera avsnitt. På nationell nivå även kunskapsspel för barn om hur Sverige såg ut under 1700-talet.
En lekplats för scenkonst
Min vision har varit att levandegöra äldre verk på en så hög internationell nivå och med sådan fantasi att det genljuder i världen och sätter teatern i ett absolut fokus.
Du behöver förstå perspektivteaterns premisser för inscenering och teaterns vokala behov som belönar personlig dynamik framför styrka. Kostymer som ser fina ut på skiss och i syateljén kan bli livlösa i detta scenrum om du valt fel material.
Drottningholms Slottsteater är samtidigt en lekplats för scenkonst som väcker barnet i dig och släpper fri fantasin på ett sätt som ingen modern teater kan. Här behöver du inte falla för medias ständiga begär efter noviteter.
Ibland är begränsningar det som ökar kreativiteten. Carl Fredrik Adelcrantz, Slottsteaterns arkitekt, hade en stram budget. Han fick låta måla marmor och draperier, göra pilastrar i stuck och konsoler av papier-maché. Adelcrantz ville att scen och salong skulle vara ett helt rum. Herregud, vad det är vackert – som Almqvist sa. Utan att tumma på den konstnärliga kvaliteten är uppfinningsrikedom det som hjälper i ekonomiskt tuffa tider.
